Ensam och glömd...

Jag har insett att jag egentligen är rätt ensam, delvis pga. att jag själv satt mig där, men sen så har nog de flesta som jag umgåtts med under högstadiet tex. glömt bort mig och det känner jag då och då. Kom och tänka på de när jag såg att en av min äldsta och närmaste vänner som jag pratar med då och då skaffade facebook och så gick jag in på hennes blogg och ja jag känner mig glömd, men hon vet ju inte om att jag läser den då och då...

Det är jobbigt att känna så här, men jag är la så van nu.
Sorgligt men sant.............

Kommentera här: