Elitserien 11/12 är nu över, men känslorna är kvar...

Jag tänkte att jag skulle sammanfatta HV71s säsong ur min synvinkel. Och med alla sammanfattningar så ska man ju ta det från början...


Säsongen fick en jävligt dålig start för HV71 och det var inte för att de inte var förbereda utan att som ni alla vet så dog min hjälte Stefan Liv den 7 september i en tragisk olycka i Ryssland. Och detta hände cirka en vecka innan serien skulle dra igång. Det var inte så konstigt att Håve förlorade en del matcher inledningsvis, det var väl heller ingen som förväntade sig att det skulle vara så att de vann.




Men till slut kom de över den första chocken och smärtan efter Stefan och började vinna matcher och det gick upp och ner fram till jul. De ledde ju serien bitvis och de var aldrig sämre än sjua (om jag inte minns helt fel) vid jul däromkring så hamnade de i sin vanliga svacka. Men de kom också tillbaka lite längre fram.



I januari (den 10:e) så var det dags att hylla Stefan och hänga upp hans tröja. Det var väldigt fint och väldigt värdigt. Det enda felet var att Stefan Liv inte var där och att det var sorg alla kände och inte glädje (eller lite glädje fanns det nog, men inte på samma sätt).

Sen så började slutspel närma sig med stormsteg och Håve spelade rätt okej, slutspelet kom och Håve valde FBK, så här med facit i hand så kanske de skulle ha valt Frölunda, men det är lätt att vara efter klok som det heter.



Det blev inte en så lång sammanfattning, men det som har utmärkt denna säsong är till största del att Stefan dog. Och det har nog påverkat mer än vad man velat tro. Jag vet ju att det har påverkat mig enormt! Både som Håve fan och vanlig människa. Min sorg kan inte jämföras med vad hans familj känner, men det har varit lite lättare att hantera tack vare Håve och denna säsong som man också kan säga har varit en läkesäsong. Men det kommer ta tid (jag kan ju inte låta bli att fälla några tårar samtidigt som jag skriver detta), men att komma över Stefans död det kommer man nog aldrig, det händer så mycket omkring som gör att vi hela tiden blir påminda om det ofattbara (jag tror tex. fortfarande att det är ett dåligt skämt och när som helst kommer han tillbaka). Men som med allt annat så kommer det att bli lättare att hantera ju längre tiden går, fast att det just nu känns som igår.



Avslutningsvis så vill jag hylla HV71, alla spelarna, alla Håve fans, alla motståndar lag och deras fan och andra runt omkring, utan er så hade man inte klarat sig igenom denna säsong och ibland fått något annat att tänka på.

Så tack för år, men utan att vi vet av det är det höst igen och säsong 12/13 drar igång igen och DÅ kommer
HV71 att vinna hem SM-GULDET till Jönköping, till oss, till er, till alla och framförallt till Stefan!