starkaemma

Jag känner hur tårarna bildas i ögona och jag blinkar frenetiskt för att blinka bort dem. Jag känner hur det kommer så hela tiden, att jag egentligen skulle behöva stor gråta så att det kommer ut. Men det kommer vid den mest olämpligaste tiden - när jag är på jobbet. Och visst jag skulle kunna gråta här, men då skulle jag få frågor från höger och vänster om varför och så vidare. Jag känner att jag inte pallar med det, så därför blinkar jag frenetiskt. Fast det finns en annan orsak också till varför jag inte gråter på jobbet, jag hatar att gråta inför människor som egentligen inte är släkt eller vänner på de sättet. Jag hatar att visa mig svag och sårbar inför mina kollegor. Jag gjorde ju de en gång förra året när jag bröt ihop och reaktionerna då var - ryck upp dig osv. Dock inte av några fina guldkorn till kollegor.

Jag får försöka gråta snart så att det inte bara brister ut....