Maktlös
Sitter för andra natten i rad på vak för en av de boende på äldreboendet jag jobbar på och denna natt så har han varit mer orolig än natten innan. Sjuksköterskan har varit här och det är inte så mycket mer som man kan göra. Men brukaren gnyr (för skrika har han ingen kraft till) ut sin ångest, smärta och vill ha hjälp. Men personen kan inte kommunicera på samma sätt som den gjorde innan så ingen av oss som jobbar här vet exakt vad han vill, vi kan bara gissa oss till de. Troligtvis så är det väldigt mycket ångest, ångest över att dö. Och jag som person känner mig så jävla maktlös för det finns i princip inget jag kan göra mer än att sitta bredvid och hålla handen och säga att allt kommer bli bra. Men samtidigt ljuger man för allt kommer inte bli bra, inte på de sättet som personen vill. Ingen vill ju dö, man vill ju bli frisk och återställd efter att man har varit sjuk. Men som sagt så kan man inte göra nåt. Jag hatar verkligen den här känslan av maktlöshet, att man inte kan göra något, att man inte kan ta smärtan eller ångesten själv så att personen slipper lida. Fast då skulle man behöva ha ett trollspö och kunna trolla och det kan jag inte.
Det är inte långt kvar nu, men allt är så jävla jobbigt att jag vill bara gråta......