Människor

Har kommit fram till jag egentligen har ett lite a socialt karaktärs drag. Med det menar jag att jag egentligen inte gillar människor, gillar inte att va med dem, höra dem, se dem och så vidare.

Jag gillar att va ensam, att va för mig själv. Jag trivs i min ensamhet!!!

Fast emellanåt så vill jag ju gärna träffa mina vänner eller familj. Eller människor jag gillar, accepterar och respekterar.

Det har ju inte alltid varit så att jag inte gillat människor, utan det har mer blivit så med tiden ju äldre jag har blivit. En orsak kan va alla gånger man satt sin tillit till en annan människa och sen blivit bränd eller snarare uppbrunnen av dessa människor.

Och just nu mår jag inte så bra pga diverse saker. Jag vet vad jag behöver göra för att må bra, men har svårt att hitta orken till att göra dom sakerna....

Kommentarer:

1 Jenny :

Vad tråkigt att höra att du mår dåligt. Är det inget du vill dela med dig av så förstår jag, annars kanske man kunde fått ge dig råd? Kanske bolla med någon utomstående.
Jag finns här om du vill.

följt din blogg i flera år nu, du har alltid varit en kämpe och glad tjej!

Kram Jenny

2 Emma:

Jenny: Du får gärna komma med råd!

Roligt att du har följt min blogg länge!
Måste erkänna att jag är nyfiken på vem du är!!

3 Jenny:

Jag hittade din blogg av en slump när du bloggade på den andra portalen, nu kommer jag inte ihåg vad den heter men du vet nog var jag menar. Tyckte du verkade vara en så go tjej med många bollar i luften och visste vad du ville. Så därför har jag följt dig under denna tiden men jag är väldig dålig på att kommentera..

Om jag ska ge något råd utan att ens veta vad det gäller så säger jag: för att bli lycklig så måste du släppa det som gör dig ledsen.

Vill du bolla mer ingående så finns jag här. Jag tycker själv att det kan vara nyttigt att se hur någon utomstående tänker på saker och ting, så man inte låser sig fast vid en tanke och tror att det inte går att ändra något.
Det kanske finns någon i din närhet som du kan berätta för och få stöd?
Det är tungt att bara allt själv.

Stora kramar!

4 Emma:

Jo jag kommer ihåg, minns inte heller vad den heter.

Jag har gjort det till viss del, men av nån anledning fortsätter jag att prata med den personen. Sen är det jobbet som stressar på, inte veta om man kommer ha jobb eller inte om en månad osv.

Jo jag har väl en del jag kan vända mig till, men samtidigt känner jag att jag inte vill belasta andra med min skit när de har nog med sitt. Och jag vet att det är fel att tänka så.

Jag kan tycka att det är lättare att prata med någon utomstående som inte känner min familj eller umgänges krets. Det var de jag gillade när jag gick kbt terapi...

5 Anonym:

Då frågar jag dig, den personen som du inte riktigt kan släppa, tillför denna personen något bra i ditt liv eller är det bara svårt att släppa taget trots att du inte mår bra av eran relation?

Tråkigt att höra med ditt jobb, sånt stressar självklart men försök ha lite is i magen. Det löser sig alltid på något sätt.

Jag tycker att du borde vända dig till någon du kan lita på, mamma/passa, syskon, bästa vän?
Du säger själv att dom har fullt upp med sitt men jag vet av erfarenhet att andra vill hjälpa om dom kan. Ibland är det bra att säga som det är och inte låtsas runt och låta alla tro det är bra med en.

Har du något roligt att fokusera på? Resan med din syster och din söta katt? Kanske någon kärlek och goa vänner?
Vad ser du fram emot närmaste tiden?

Det gäller att hitta ljusglimtar trots att det känns nattsvart ibland.

Kram

6 Jenny:

Det var självklart jag som skrev förra kommentaren men tror jag skrev mig som anonym.

Kommentera här: